Textverk som inspirerats av Machiavellis Fursten, där olika råd radas upp på hur du som furste ska kunna behålla makten. Jag har här gjort likadant, men fokuserat på hur ett högerinriktat styre ska göra för att kväva all form av uppror från folket. Men, om du följer dessa punkter riskerar du samtidigt att skapa ett.
GENOM RÖK, GENOM ELD
Ulricehamn, 2023
Väggmålning i centrala Ulricehamn. Tomten och väggen blottades på grund av en brand, då ett gammalt parfymeri och en guldsmedja brann ner. Jag valde att göra som ett monument över verksamheterna, samt en version av fågeln Fenix i mitten.
Valvens former och bokstävernas utformning har jag tagit inspiration av från ett grafiskt blad på Sten Sture som hänger i det närliggande rådhuset i Ulricehamn.
Temporär väggmålning i Göteborg vid hållplats Hagakyrkan.
Konstverket består av teckningar jag samlat in från barn i olika åldrar, som jag sedan förstorat upp på planket. Jag harinte bett dem rita något särskilt. De har fått rita vad de vill. Jag vill belysa barns rätt till kreativitet och ge plats åt den i offentligheten. Verket är även en hyllning till det förutsättningslösa ritandet.
Bortsett från mitt intresse för skräckgenren så kommer idén till denna serie bilder dels från den klassiska varulvsfilmen The wolfman från 1941 och dels från ett barndomsminne som jag beskriver i titelverket May become a wolf. Titeln är hämtad från The Wolfman. Det finns en ramsa som sägs vid ett flertal tillfällen i filmen, som går såhär: Even a man who is pure at heart and says his prayers by night, may become a wolf when the wolfbane blooms and the autumn moon is bright. Flera av verken i utställningen har titlar som refererar till den.
Varför jag valt att inspireras av skräckgenren är för att jag gillar att skräck påverkar mig fysiskt. Det är så tydligt fiktion, men ändå reagerar min kropp. Är det en bra skräckis sitter oron eller beredskapen kvar i kroppen även efter att filmen är slut. Det är både härligt och läskigt på samma gång. Jag gillar även tydligheten i dem. Man behandlar ett ämne i en förhöjd form. Det kan vara katastroftillstånd som i zombiegenren - hur människor i grupp agerar i sådana omständigheter och det svåra dilemmat som uppstår när en närstående förvandlas till zombie. Eller som i varulvsfilmer där huvudrollen brottas med insikten om att vara ett monster utan att kunna styra det och de som står honom (för det är väl alltid män va?) närmast blir de mest utsatta.
Med risk för att skriva folk på näsan, så handlar utställningen om manlighet och våldskapital. Och att monstret är en person. Det kan vara någon du känner. Jag har använt mig själv som modell för teckningarna, för att också rikta blicken inåt, mot mig själv, med en undran om vilka handlingar som jag skulle vara kapabel till att utföra. Sen så är det ju lite Hitchcockskt att själv medverka i sina verk också.
The scrap collection består av ett flertal verk gjorda i och omkring mitt hem av material funna i hemmet, i grannars trädgårdar eller i den närliggande naturen under ett och ett halv år. Sedan jag fick barn har jag fått allt färre timmar i ateljén och behövt hitta andra sätt att arbeta. Kortare processer, närhelst jag får tid och möjlighet och med material som finns nära till hands. Teckningarna har blivit mer skissartade och föremål jag hittar på barnvagnspromenader har fått utgöra grunden till skulpturala objekt. Jag har även återanvänt delar av gamla verk för att kunna göra nya. Denna tydliga begränsning i både tid och tillgång till material har lett till en befriande, om än något påtvingad, enkelhet i relation till arbetet.
PARADISET
Partille kommun, 2021
En tillfällig offentlig skulptur byggd av material upphittat längs Säveån.
Av Simon Gran Danielsson och Anders Tolergård
Uppgiften var att under två månader undersöka området längs Säveån i Partille och samla på sig material som slängts, lämnats, glömts bort, tappats och övergivits för att sedan bygga en skulptur av det. Idén om verket formades av att år 2021 är utsett till friluftslivets år av Naturvårdsverket med kampanjtiteln Luften är fri. Det fick oss att fundera över vad friluftsliv är, vem har tid och möjlighet till det och var och hur ska friluftslivet levas?
Resultatet blev ett slags vindskydd. Ett vindskydd i stadsmiljö av oorganiskt material samlat från platsen, en omorganisering av det som redan finns i området. Ett arbete med naturen som den är och inte alltid som vi vill att den ska vara. Med vår konstruktion försöker vi också delta i traditionen i Partille av medborgarinitiativ i det offentliga rummet, som det vindskydd som tidigare stod på andra sidan av ån samt borgen på Kyrkåsberget - Ernst Harbecks “lusthus”.
Teckningen är motiv ur min barndomsvistelse i Dalarna. Jag har klätt dem i en nationalromantisk skrud för att belysa hur högervindar kapar bilden av Sverige, gör den till nationalistisk propaganda, och i och med det grusas mina egna minnen av barndomen i Dalarna. Jag valde att placera teckningen i ett självstängande skåp för att ytterligare understryka att nostalgi är nostalgi och inget som är sant. Det måste man veta om. Annars blir det farligt.
Alla teckningar är ca 29x21 cm, blyerts på papper.
Jag tycker mycket om att teckna tomtar och troll. Jag har en fasination för nordisk folklore
och mytologiska figurer. När jag får tid över är det ofta en tomte eller troll jag tecknar.
